Livets gråa och mörka vardag.
I går var en sådan där dag, en dag som man helst av allt skulle vilja få bort. En tung och jobbig dag. Tentan hägrade, var med om ett smärre uppror, pratade med svikna människor. Inte nog med det så nåddes jag av en tråkig nyhet. Ibland är facebook verkligen en central för "skvaller", om nu skvaller är det rätta ordet. Ibland skulle facebook bara kunna gå och dö, man behöver inte veta allt. men frågan är hur lyckligare jag hade varit, den dagen jag hade hört det ändå?
En uppskattad "kollega", partner, scoutledare men framför allt vän gick tragiskt bort igår. Det var ingen naturlig död, ingen väntad död. Sådant gör saker ändå lite lättare att begripa. Begriplighet är viktigt för oss under 25 lärde jag mig i utvecklingspsykologin. Begriplighet och meningsfullhet. Men frågan är hur man ska begripa något som är så abstrakt och konstigt att helst plötsligt finns inte personen mer? Det går inte begripa.
Denna vän, kanske inte tillhörde mina närmsta innersta vänner, inte heller en av dom jag pratade med ens en gång i månaden. Men han var ändå en vän. Någon eller några gånger varje år sågs vi och funderade och disskuterade livets jävligheter. Han var ändå positivt inställd till det mest, och framför allt gav oss andra rejäla portioner med skratt. Han var en sådan som bjöd på sig själv. En människa som tog hand om andra och gav oss en knuff när vi behövde det.
Jag kan inte heller på långa vägar kanske ge uttryck för alla de ord som hans vänkrets har gett honom på facebook, ord av desperation, längtan och kärlek till en vän vi aldrig kommer se igen. Jag hoppas verkligen att jag lyckas på fler år, än hans 22, lämna bråkdelen av intryck och fottryck i människors liv. Kanske får jag också ett sådant otroligt gott "betyg" som hans vänner lämnat? Jag hoppas det.
En sak är säker, du är saknad här ibland oss!
Vi ses vid lägerelden, där finns inga miniorer mer!
//
Robert
En uppskattad "kollega", partner, scoutledare men framför allt vän gick tragiskt bort igår. Det var ingen naturlig död, ingen väntad död. Sådant gör saker ändå lite lättare att begripa. Begriplighet är viktigt för oss under 25 lärde jag mig i utvecklingspsykologin. Begriplighet och meningsfullhet. Men frågan är hur man ska begripa något som är så abstrakt och konstigt att helst plötsligt finns inte personen mer? Det går inte begripa.
Denna vän, kanske inte tillhörde mina närmsta innersta vänner, inte heller en av dom jag pratade med ens en gång i månaden. Men han var ändå en vän. Någon eller några gånger varje år sågs vi och funderade och disskuterade livets jävligheter. Han var ändå positivt inställd till det mest, och framför allt gav oss andra rejäla portioner med skratt. Han var en sådan som bjöd på sig själv. En människa som tog hand om andra och gav oss en knuff när vi behövde det.
Jag kan inte heller på långa vägar kanske ge uttryck för alla de ord som hans vänkrets har gett honom på facebook, ord av desperation, längtan och kärlek till en vän vi aldrig kommer se igen. Jag hoppas verkligen att jag lyckas på fler år, än hans 22, lämna bråkdelen av intryck och fottryck i människors liv. Kanske får jag också ett sådant otroligt gott "betyg" som hans vänner lämnat? Jag hoppas det.
En sak är säker, du är saknad här ibland oss!
Vi ses vid lägerelden, där finns inga miniorer mer!
//
Robert
